Beräkning av uteffekt på FM-ljudradiosändare

För ljudradiosändare är ett av de viktigaste tillståndsvillkoren vilken uteffekt den får använda i olika riktningar. Här finns en kortfattad beskrivning av hur PTS beslutar vilken uteffekt en ljudradiosändare kan få tillstånd för.

PTS granskar

  • risk för störningar på annan radiokommunikation, svensk och utländsk.
  • att det geografiska täckningsområdet överensstämmer med sändningstillståndet från Radio- och TV-verket.
  • påverkan på annan ljudradiomottagning i närheten av sändaren.

Sändaren får inte störa befintliga sändare

När PTS beviljar tillstånd för rundradiosändare är den främsta uppgiften att skydda befintliga sändare från störningar (interferens). Detta gäller såväl utländska som svenska sändare.

Om PTS bedömer att en ny sändare stör så att en befintlig sändare inte kan fortsätta höras som tidigare inom det geografiska område som den har sändningstillstånd för, kommer den nya sändaren att få krav på reducerad effekt i riktning mot den befintliga sändaren.

Det finns internationella och bilaterala avtal om hur man beräknar risk för störning mellan sändare i olika länder. Risk för störning mellan svenska sändare beräknas eller mäts på det sätt som passar bäst för situationen.

Sändningstillstånd och geografiskt täckningsområde ska stämma överens

En sändares geografiska täckningsområde är det område där fältstyrkan är 54 dBμV/m eller så pass mycket starkare än störande sändare att man ändå kan lyssna på radio. PTS beräknar lämplig sändareffekt i olika riktningar för att täckningsområdet ska stämma med sändningstillståndet från Radio- och TV-verket. Vi tar hänsyn till de starkaste störande sändarna och använder en vågutbredningsmodell som heter 1546-3.

Vågutbredningsmodellen 1546-3 är rekommenderad av ITU-R. PTS mätningar visar dock att 1546-3 ger en alltför pessimistisk bild av störningen från omgivande sändare. Även våra grannländer har gjort liknande observationer.

För att 1546-3 ska ge en tillräckligt rättvis bild av täckningsområdet tar PTS därför först reda på vilka FM-stationer som påverkar den nya sändaren mest, med hjälp av andra vågutbredningsmodeller. Därefter beräknar vi täckningsområdet med hjälp av 1546-3 och enbart de störare som påverkar mest, i stället för alla störare.

PTS använder 1546-3, trots modellens brister, eftersom det är en internationellt känd modell som tillståndshavare själva kan använda för att räkna på täckningsområdet.

Sändaren får inte störa radiomottagare

En radiomottagare nära en FM-sändare med hög effekt kan få problem att höra någon annan radiostation än den närmaste.

Traditionellt har ljudradiosändare placerats i höga master utanför tätbebyggt område. Endast sändare med låg effekt, som slavsändare och närradiosändare, har placerats bland tät bebyggelse. Mottagning i närheten av sändare med låg effekt har inte varit ett stort problem.

Ju mer FM-nätet förtätas, desto fler ansöker om att placera sändare med hög effekt inom tätbebyggda områden. 

Maximal uteffekt beroende på närhet till tätbebyggelse

Ljudradiosändning i tätort kan innebära en större risk för störningar. Erfarenhetsmässigt är risken för skadlig störning på radiomottagare från ljudradiosändning i tätort dock liten. Om - mot förmodan - skadlig störning ändå skulle uppstå, ska tillståndshavaren enligt 3 kap. 13 § lagen om elektronisk kommunikation, omedelbart se till att störningen upphör eller i möjligaste mån minskar.