E-handel - fem förutsättningar PTS-ER-2003:4

2003-02-19

PTS genomförde hösten 2002 en enkätstudie riktad till allmänheten. Studien visar bl.a. Internetanvändares vanor att e-handla och vilka säkerhetsåtgärder som vidtas vid användning av Internet. Enligt studien använder fyra av fem svenskar mellan 16 och 76 år Internet. Hälften av alla Internetanvändare har e-handlat för privat bruk någon gång under det senaste halvåret. Något fler män än kvinnor har ehandlat, men skillnaderna mellan könen är små. I åldrarna upp till och med 54 år råder inga stora skillnader i e-handelsvanor, men från 55 års ålder och uppåt, sjunker användningen av e-handel.

Bredband. Det är vanligare att Internetanvändare med bredbandsaccess i hemmet e-handlar, jämfört med dem som har uppringd Internetaccess. Hösten 2002 hade 30 procent av Internetanvändarna bredbandsaccess i bostaden. Av de tillfrågade bredbandsanvändarna hade 67 procent e-handlat någon gång under det senaste halvåret, medan 46 procent av dem med uppringd access i bostaden hade e-handlat under samma period. Resultatet motsvarar utfallet i den undersökning som PTS gjorde av e-handelsvanor i förhållande till accessform år 2001. I 2002 års studie fick de som inte planerade att skaffa bredband ange skäl till detta. Endast tre procent av Internetanvändarna markerade att de inte är intresserade av bredband. De vanligaste skälen som angavs var att det är eller riskerar att bli för dyrt i framtiden samt att det saknas bredbandsoperatör i bostadsområdet. En ökad tillgänglighet till bredband kan öka e-handeln. Vad staten kan göra är att stimulera bredbandsutbyggnaden och skapa betingelser för konkurrens på lika villkor för marknadens aktörer. Staten kan vidare stimulera efterfrågan på bredband genom att erbjuda nyttiga tjänster.

Säkerhetsinfrastruktur. Säkerhetsinfrastruktur är en viktig förutsättning för många tillämpningar, bl.a. för e-handel. Bedrägerierna på Internet ökar och behovet av kunna verifiera motpartens identitet är stor. Idag råder begränsad användning av elektroniska certifikat, ”e-legitimation”, och branschens aktörer är avvaktande. Marknaden anses omogen och potentiella användare ser inte nyttan. Tekniken är svår att förstå och användargränssnitten är illa utformade. Sätt för staten att stimulera utvecklingen är att informera om användningsområden, att myndigheterna tillämpar e-legitimation samt att uppmuntra utveckling av goda gränssnitt.

Betaltjänster. Dominerande betalsätt vid Internethandel är postförskott och faktura, vilket används vid 84 procent av alla betalningar vid Internethandel. För att förenkla vid e-handel behövs säkra och lättanvända betaltjänster. Dessa måste visa tillräckligt stora fördelar gentemot traditionella betalsätt för att attrahera en kritisk massa av konsumenter och e-handelsföretag. Det finns sedan en tid företag som erbjuder effektiva och säkra betaltjänster, men framgångarna för dessa har varit begränsade. Av kunderna krävs det nya beteenden och utnyttjande av nya funktioner, vilket kan utgöra en tröskel för att ansluta sig. Marknaden för betaltjänster domineras av stora banker som kontrollerar infrastrukturen för betalningar och utvecklar egna betaltjänster. Dessa formulerar villkor för hur de E-handel - fem förutsättningar konkurrerande företagen ska få utnyttja betalningsinfrastrukturen. Betalningar via mobilnäten kontrolleras av mobiloperatörerna, vilket kan komma att förändras i samband med tredje generationens mobiltelefoni, 3G. Betalningar via betalsamtal kontrolleras av teleoperatörerna av det fasta telenätet. En fördjupad kunskap om teknik och marknad vad gäller betaltjänster behövs.

Fysiska leveranser. Delvis förändrat kundbeteende från stora inköp till små, mer frekventa, många kunders större prismedvetenhet vid e-handel än vid butiksköp, samt att kostnaden för frakt har ökat, ger särskilda förutsättningar för e-handel. Distanshandelsföretag anser sig inte kunna ta ut hela fraktkostnaden direkt av kunden. Kostnaden för frakt måste istället täckas genom prissättning av produkterna. Ett lägsta ordervärde för varje beställning krävs, vilket kan vara en tillbakahållande faktor för e-handel. En annan möjlig motkraft mot e-handel, är att det kan upplevas besvärligt att ta sig till ett utlämningsställe för att hämta varor. En möjlighet kan vara att installera s.k. fastighetsboxar i flerfamiljsfastigheter, dit leverans av försändelser som är större än vad som går in i ett normalt brevinkast kan ske. Inom statens uppgifter ligger att tillse att konkurrens sker på lika villkor för marknadens aktörer.

Tillit och säkerhetsmedvetenhet. Användarnas tillit och säkerhetsmedvetenhet har betydelse för e-handelns utveckling. De som e-handlar har större behov av att lämna ut personliga uppgifter via Internet. Studien visar att en knapp fjärdedel av dem som har e-handlat har lämnat kredit- eller kontokortsnummer via e-post eller webbplatser. Av dessa är det bara 17 procent som endast lämnar ut personliga uppgifter om webbplatsen är säker (d.v.s. att förbindelsen är krypterad). Säkerhetsmedvetenheten är högre hos bredbandsanvändare än hos dem med uppringd access i bostaden, ändå saknade hälften av dem med bredbandsaccess brandvägg och en tredjedel saknade uppdaterat virusskydd. Nio av tio av dem med uppringd access saknade brandvägg och hälften saknade uppdaterat virusskydd. Det finns behov av att informera allmänheten om relevanta säkerhetsåtgärder och att genom information om risker minska onödig oro. Staten kan bidra till ett säkrare Internet, bl.a. genom att inom statsförvaltningen tillämpa säkra webbplatser och e-legitimation.

PTS, och staten överhuvudtaget, har begränsade möjligheter att påverka förutsättningar och undanröja hinder. Marknadskrafterna avgör utvecklingen, men staten kan:

• utreda och analysera marknader, ta fram underlag för beslut om eventuella åtgärder för att konkurrensen ska fungera bättre.
• lagstifta för att skapa förutsättningar för en konkurrens på lika villkor för marknadens aktörer.
• analysera Internetanvändarnas informationsbehov och informera om säkerhetsrisker vid e-handel och andra aktiviteter på Internet.
• fungera som en pådrivande kraft genom att använda och erbjuda elektroniska tjänster inom den egna förvaltningen och i kontakten med företag och medborgare samt genom att använda elektroniska certifikat där så är lämpligt.