Internet och lagen om elektronisk kommunikation, PTS-ER-2003:36

2003-10-01

Lagen om elektronisk kommunikation (EkomL) har från den 25 juli 2003 ersatt den tidigare telelagen och lagen om radiokommunikation. Ett av de bakomliggande syftena med att sammanföra den tidigare lagstiftningen i en lag är den konvergens som sker mellan traditionell telefoni och datakommunikation.
Det kan konstateras att omfånget av aktörer som omfattas av EkomL i jämförelse med den tidigare telelagen inte i någon större utsträckning förändras. Telelagen var en mycket bred lagstiftning med begrepp som innefattade de flesta former av kommunikation, trots att uttrycket tele ofta för lekmän gav ett annat intryck.
Däremot innebär EkomL att större fokus läggs på alla former av elektronisk kommunikation medan den tidigare lagstiftningen hade fokus på telefon- och radiokommunikation.
Vad som även förändrats i den nya lagen är att en annan bredd av aktörer numera är anmälningspliktiga om de avser att bedriva verksamhet medan man under telelagen endast var anmälningspliktig, och i vissa fall tillståndspliktig om man bedrev vissa former av televerksamhet och därtill av en viss omfattning. Det innebär att en större grupp aktörer med koppling till Internetmarknaden på ett annat sätt än tidigare berörs av anmälningsplikt och lagens bestämmelser i övrigt.

Kapitel 3 behandlar de centrala förändringar som EkomL innebär i jämförelse med telelagen. Kapitel 4 definierar vad som, för rapportens syfte, menas med uttrycket Internetoperatör. Eftersom ett av rapporten syften är att analysera konsekvenser för Internetoperatörer är det också av vikt att detta uttryck, som inte kan anses ha en klar betydelse, definieras.
Kapitel 5 behandlar anmälningsplikten. En översiktligt genomgång av vilka aktörer som är anmälningspliktiga enligt EkomL och vilka konsekvenser detta kan ha för Internetoperatörer.
Kapitel 6 behandlar skyldigheter som kan åläggas särskilda företag inom specifika marknader. Det redogörs för vad s.k SMP-företag är för någonting, vilka skyldigheter som kan åläggas dem och vilka av de marknader som definierats som kan ha särskild betydelse för Internetoperatörer.
Kapitel 7 behandlar integritets- och säkerhetsfrågor. Det redogörs för de olika bestämmelser avseende integritet och säkerhet som kan antas ha särskild betydelse för Internetoperatörer och en kortfattad analys av hur dessa aktörer kan komma att påverkas av bestämmelserna redovisas.
Kapitel 8 behandlar särskilda frågor som kan antas ha en särskild anknytning till aktörer på Internetmarknaden nämligen IP-telefoni och nyttjande av s.k. cookies.
Kapitel 9 berör avslutningsvis nummerplansfrågor och om dessa genom den nya lagstiftningen kan anses omfatta nya marknader såsom domännamnshantering.