Utredning av IP-telefoni och andra elektroniska kommunikationstjänster samt möjligheten att nå nödnummer 112 - PTS-ER-2006:15

2006-04-03

IP-baserad telefoni började användas redan under 1990-talet, men det är först under det senaste året som abonnenttillväxten på konsumentmarknaden tagit fart. IP-baserad telefoni är en teknik att förmedla kommunikation. Det finns ett flertal olika typer av tjänster inom denna grupp. För att tydligare förstå skillnaden mellan de olika typerna av IP-baserad telefoni, har följande uppdelning gjorts:

A – Fast IP-baserad telefoni
B – Nomadisk IP-baserad telefoni med nödsamtal
C – Nomadisk IP-baserad telefoni utan nödsamtal
D – Internettelefoni utan möjlighet att ringa vanliga telefonnummer Användningen av IP-baserad telefoni på hushålls- och företagsmarknaden ökar.

Vid utgången av 2005 uppskattades antalet abonnemang för IP-baserad telefoni i Sverige till ca 200 000 exklusive tjänster som inte medger samtal till vanliga telefonnummer.

IP-tekniken ger möjlighet till ökad konkurrens och en ökad mångfald av produkter och tjänster. Nya aktörer får möjlighet att etablera sig på marknaden. Det är i de flesta fall billigare att ringa utlandssamtal och samtal till det fasta telefonnätet i Sverige med IP-baserad telefoni än med traditionell fast telefoni. För samtal till mobil styr termineringspriserna i mobilnäten prisnivån och därmed blir priserna ungefär desamma som från traditionell fast telefoni. För abonnemang finns stora skillnader i priset i förhållande till traditionella telefonabonnemang men även mellan olika typer av IP-baserade tjänster. För att kunna använda IPbaserad telefoni måste slutkunden ha tillgång till bredband. Bredbandsutbyggnaden är således en viktig förutsättning för framväxten av IPbaserad telefoni. I Sverige finns ett antal olika accessnät som kan erbjuda bredbandsaccess. Förutom TeliaSoneras accessnät är det idag främst kabel-TV-nät och LAN som används för bredbandsaccess. I dag nås nästintill samtliga hushåll av TeliaSoneras accessnät, som dock inte kan erbjuda alla bredband, medan cirka 60 procent av hushållen nås av kabel-TV-nät och LAN. I tätbefolkade områden är de tre infrastrukturerna i stor utsträckning överlappande medan stora delar av Sveriges hushåll och företag endast nås av TeliaSoneras accessnät. Att förutsättningarna för konkurrens varierar kan leda till att skillnader i tillgången till tjänster och pris ökar mellan olika områden i Sverige.

Säkerheten vid användning av IP-baserad telefoni beror på vilken form av IPbaserad telefoni som användaren har. Generellt kan sägas att en traditionell telefon är mycket enkel och den kan inte drabbas av virus eller intrång. IP-baserad telefoni däremot är exponerad för liknande risker och hot som en nätansluten dator.

Att avlyssna IP-baserad telefoni går i grund och botten till på samma sätt som att avlyssna traditionell telefoni. Den som avlyssnar samtalet måste befinna sig på en punkt där det går att särskilja unika slutanvändare för att avlyssna ett specifikt samtal, exempelvis en kopplingsstation eller ett gemensamt nätsegment.

Årligen inkommer ca 3,8 miljoner samtal till nödnumret 112. Ungefär 65-70 procent av dessa kommer från mobiltelefoner och endast ungefär 1 procent från IP-baserade telefoner. I dagsläget är således antalet samtal från IP-baserade telefoner jämförelsevis få och merparten av dessa kommer från fast IP-baserad telefoni.

Det finns ett flertal olika frågeställningar rörande möjligheten att nå nödnummer 112. Vid IP-baserade samtal till nödnumret kan problem förekomma vid vissa former av IP-baserad telefoni som slutanvändaren ringer med. Fast IP-baserad telefoni har liknande funktioner som fast traditionell telefoni, dvs. användaren kan nå nödnumret, dirigeras till rätt alarmeringscentral och lokaliseras. Vid samtal från nomadisk IP-baserad telefoni finns däremot risk för att tjänsteleverantören inte tillhandahåller möjligheten att nå nödnummer 112, eller att dirigering sker till fel alarmeringscentral med tidsfördröjd hjälpinsats som följd. Idag är det vanligt att nomadiska IP-telefonianvändare själva lägger in uppgifter om var de befinner sig och att dirigering till alarmeringscentralen sker utifrån denna information. Om användaren glömmer att uppdatera uppgifterna när han befinner sig på annan plats finns således risk för feldirigering.

Samtal från användare av mobiltelefoner kopplas idag till rätt alarmeringscentral, eftersom dirigeringen baseras på vilken basstation som mobilen har kontakt med. Samtalen kan dock inte lokaliseras. I Sverige beräknas lokalisering av nödsamtal från mobiltelefoner kunna spara upp till 120 liv per år. EU-kommissionen har rekommenderat samtliga medlemsländer att införa lokalisering av mobilsamtal. Arbetet med detta har påbörjats av mobiloperatörerna och SOS Alarm och kommer att implementeras under 2006, förutsatt att SOS Alarm får medel från staten för att genomföra arbetet.

Det finns flera olika grupper av funktionshindrade som inte har möjlighet att larma nödnumret med hjälp av den vanliga taltelefonin, som huvuddelen av befolkningen använder. Det är därför nödvändigt att larm till nödnumret kan ske på olika sätt. PTS har genomfört och planerar genomföra olika projekt som gör det möjligt att larma nödnummer 112 på alternativa vägar. Exempelvis har försök med SMS till nödnumret genomförts av PTS och SOS Alarm. PTS ser positivt på ett permanent inrättande av en sådan tjänst.

Det pågår flera aktiviteter inom området nödsamtal, bl.a. omarbetning av föreskrifterna om förmedling av nödsamtal samt framtagande av nya föreskrifter om god funktion och teknisk säkerhet. Förutom detta arbetar PTS och mobiloperatörerna med att se över möjligheterna att få fram en lösning för krisroaming i mobiltelefonnäten. Ett sådant system beräknas kunna färdigställas under 2006. PTS och Svenska Kraftnät leder tillsammans flera samarbetsprojekt mellan tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät/tjänster och elnätsoperatörerna. Syftet med detta är att skapa förutsättningar för ett effektivt återställningsarbete vid el- och teleavbrott.

En stor del av problemen med vissa typer av IP-baserad telefoni och nödsamtal kan minimeras genom att slutanvändare medvetandegörs om vilken tjänst de köper. PTS anser att tjänsteleverantörerna på ett klart och tydligt sätt måste informera slutanvändare om vilka begränsningar avseende nödsamtal som är förknippade med tjänsten. PTS kommer att ta fram en rekommendation om vilken slags information myndigheten anser att tjänsteleverantörerna bör lämna till slutanvändarna. PTS arbetar även med de informationskanaler myndigheten förfogar över, för att ge slutanvändare bättre och tydligare information om vilka begränsningar olika telefonilösningar har avseende nödsamtal.

Mot bakgrund av utformningen av bakomliggande EG-direktiv, är det inte möjligt i dagsläget att med stöd av EkomL kräva att alla tjänsteleverantörer skall förmedla nödsamtal. Regleringen lämnar nämligen en öppning som i princip innebär en möjlighet för tjänsteleverantörerna att välja om de skall tillhöra den kategori av aktörer som enligt lagen har en allmän skyldighet att förmedla nödsamtal eller inte. PTS anser att detta är olämpligt och lämnar därför förslag på ändring av EGdirektivet i fråga.