Hinder för utbyggnad av bredband - PTS-ER-2007:3

2007-01-29

Glesbygdsområden saknar ofta de förutsättningar som krävs för att en marknadsdriven utbyggnad av infrastrukturen ska vara kommersiellt möjlig. Regeringen har därför beslutat om en rad stödåtgärder på totalt cirka 5 miljarder för utbyggnad av infrastruktur med hög överföringskapacitet. Detta statliga bredbandsstöd har fördelats under åren 2001 till 2007.

Kommuner uppger att på många platser har samverkan mellan lokalbefolkningen och mellan olika inblandade instanser, som kommuner och regionala samverkansorgan, varit en nyckel till en framgångsrik bredbandsutbyggnad. Det statliga bredbandsstödet har enligt kommunerna på ett påtagligt sätt bidragit till att skapa bredbandstäckning.

Det största hindret för etablering av bredband i hela landet grundar sig i det faktum att Sverige är ett till ytan stort land med en låg befolkningstäthet. Att Sverige är glest befolkat innebär även att kundunderlaget i många fall även är alltför begränsat för att det ska vara kommersiellt motiverat för ytterligare en operatör att göra den investering som krävs för att kunna erbjuda konkurrerande bredband i ett område.

Uppskattningsvis cirka fem procent av Sveriges befolkning är anslutna till en telestation som inte kan erbjuda bredband via xDSL-teknik. Andra bredbandstekniker kan bidra med ytterligare täckning, men en rad faktorer gör att det alltjämt finns hushåll och företag som inte kan få tillgång till infrastruktur med hög överföringskapacitet.

Så många som 130 000 abonnenter (2,5 procent) i det fasta nätet kan av olika tekniska skäl, som installerad bärfrekvensutrustning eller abonnentledningens egenskaper, inte få bredband även om de skulle vara anslutna till en telestation som erbjuder xDSL. Det har även framkommit att upp emot 2 procent av abonnenterna i det fasta nätet riskerar att aldrig få möjlighet till bredband via xDSL eftersom de kan komma att behöva övergå till en GSM-baserad anslutning via Telia Soneras produkt Telia fastmobil.

Ett sätt att uppnå bättre yttäckning för trådlösa bredband i glesbygd vore att även ge möjlighet att operera i frekvensband under 1GHz. I dessa frekvensband finns dock inget ledigt frekvensutrymme i dagsläget. Ett beslut att ta i anspråk frigjort frekvensutrymme i bandet (470 – 862 MHz) för andra ändamål än trådlöst bredband medför att frekvensutrymmet för överskådlig tid framåt ”låses upp” och försvårar därmed att uppnå målet med tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringshastighet till alla, särskilt för de i glesbygd.

Kommunerna uppger att det finns problem i relationen till Telia Sonera. För att fullfölja sitt planeringsansvar för utbyggnad av bredbandsinfrastruktur är kommunerna i stort behov av information om tillgänglig infrastruktur. Telia Sonera tillhandahåller dock i många fall inte nödvändig information.

Telia Sonera har meddelat att de i februari 2007 kommer stoppa försäljningen av svart fiber om bolaget måste avsätta resurser i form av pengar, tid eller personal. Detta gäller även om den köpande operatören erbjuder sig att betala för samtliga uppkomna kostnader.

PTS tillsyn på LLUB-området tyder på att det finns betydande problem för operatörer som vill ha tillträde till Telia Soneras nät. Dessa problem bidrar till att hindra en effektiv konkurrens på bredbandsmarknaden. På slutkundsmarknaden tar sig detta uttryck till exempel i problem vid byte av operatör och flytt av abonnemang.

Ett annat problem som begränsar möjligheterna till utvecklingen mot en effektiv konkurrens är att PTS beslut från november 2004 om bredbandsprodukten bitströmsaccess har fastnat i långdragna rättsliga processer. Bitströmsaccess är en produkt som ger operatörer möjlighet att erbjuda bredbandstjänster i områden där kundunderlaget är för litet för att investera i egen utrustning i telestationer, genom LLUB.

Den internationella utblick som görs i rapporten visar att det i de flesta av de studerade länderna finns glesbygdsregioner där potentiellt kundunderlag och därmed efterfrågan på bredbandstjänster är alltför begränsat för att det ska finnas tillräckliga incitament för operatörer att etablera sig där. De vanligaste formerna av statligt ingripande är direkt finansiellt stöd till utbyggnad, statligt subventionerade förmånliga lån samt att myndigheter investerar pengar i utbyggnadsprojekt.

I såväl Finland som Danmark ställer man i samband med utbyggnad av trådlöst bredband krav på att täcka delar av landet som saknar bredbandsinfrastruktur.

En mycket vanlig åtgärd som har vidtagits i flertalet av de studerade länderna för att minska inträdesbarriärerna för nya aktörer är att besluta om skyldigheter för aktörer med betydande inflytande att erbjuda tillträde till nät genom produkter som bitström och LLUB. Genom dessa åtgärder har man kunnat minska inträdeshindren för nya aktörer. Detta har i sin tur lett till successiv utbyggnad av konkurrerande IT-infrastruktur i takt med att den egna kundstocken har ökat.

Det är PTS uppfattning att de redovisade hindren på ett allvarligt sätt hämmar en fortsatt bredbandsutbyggnad i Sverige. Mot bakgrund av detta har PTS för avsikt att i myndighetens kommande förslag till bredbandsstrategi för Sverige redovisa de åtgärder som myndigheten anser vara nödvändiga för att hindren ska kunna övervinnas och för att Sverige ska kunna uppnå definierade IT-politiska mål och bibehålla sin konkurrenskraft på området.