Bredbandskartläggning 2007 – en geografisk översikt av grundläggande förutsättningar för tillgång till bredband - PTS-ER-2008:5

2008-02-21

Rapporten innehåller även en bedömning av utvecklingen under perioden fram till och med 2010.

Med bredband avses i detta sammanhang anslutningar som på accessnivå åtminstone kan uppgraderas till överföringshastigheter om minst 2 Mbit/s nedströms. Grundläggande förutsättningar för tillgång till bredbandsinfrastruktur är inte detsamma som att ha tillgång till bredband. För att så ska ske krävs att användaren dels kan få en anslutning till ett nät med hög överföringskapacitet (vilket kan kräva insatser så som grävarbete eller installation av utrustning) och dels kan teckna abonnemang hos en operatör (vilket förutsätter att operatören har kapacitet att ta emot ännu en kund). Det är således viktigt att betona att människor som bor eller verkar i ett område där det förekommer bredbandsinfrastruktur i dagsläget ändå inte alltid kan erbjudas bredbandsabonnemang.

I PTS rapport Förslag till bredbandsstrategi för Sverige uppskattades i januari 2007 att 136 000 hushåll och företag stod utan tillgång till etablerad eller planerad trådbunden bredbandsinfrastruktur. Motsvarande siffra idag – skattad med samma metod som användes i bredbandsstrategin – är cirka 106 000 hushåll och företag. Det innebär en minskning av antalet hushåll och företag med cirka 30 000.

I den här rapporten tas dock hänsyn till ett antal hinder i de trådbundna näten som försvårar tillgången till bredbandsaccess och som det inte togs hänsyn till i bredbandsstrategin. Givet dessa hinder konstaterar vi att ungefär 146 000 hushåll och arbetsställen befinner sig i områden utan grundläggande förutsättningar för tillgång till trådbundet bredband. Av dessa befinner sig uppskattningsvis 16 000 i områden som i den geografiska kartläggningen visserligen anses ha grundläggande förutsättningar för bredband via trådbundna nät, men som i praktiken inte har det som en följd av ett hinder kallat bärfrekvens. Områden som saknar grundläggande förutsättningar för tillgång till trådbundet bredband ligger oftast utanför tätort och småort och är någorlunda jämnt fördelade över landet. Totalt cirka 2 miljoner hushåll och arbetsställen saknar grundläggande förutsättningar för att få trådbundet bredband via någon annan accessteknik än xDSL.

Begränsningar förknippade med trådbundna nät inkluderar bland annat att tekniska hinder så som bärfrekvensutrustning och långa ledningar kan förhindra enskilda att få tillgång till trådbundet bredband. Andra hinder är att fiberanslutningar av fastigheter är dyra och att koppar- och koaxkabel knappast nyanläggs.

Sammanlagt cirka 144 000 hushåll och arbetsställen har endast grundläggande förutsättningar för tillgång till trådlöst bredband. Av dessa har knappt 36 000 grundläggande förutsättningar för tillgång till både HSPA och CDMA 2000, övriga får förlita sig till CDMA 2000.

Även trådlösa nät förknippas med en del begräsningar. Bland annat minskad kapacitet vid höga trafikmängder eller långa avstånd mellan basstation och användare, problem med radioskugga och begränsat frekvensutrymme.

Här är det viktigt att betona vilka konsekvenser dessa begränsningar i både trådbunden och trådlös infrastruktur får för alla de människor vars hushåll finns i områden utanför tätort och småort. Bredband är idag en lika viktig tjänst som telefoni och post, och de nämnda begränsningarna hindrar människor från att få tillgång till bredband. I åtskilliga fall kan vi inte förvänta oss att marknaden ska lösa dessa begränsningar, utan här krävs ett offentligt initiativ.

Mot bakgrund av resultatet av kartläggningen uppskattar PTS att cirka 2 300 hushåll och arbetsställen befinner sig i områden där det helt saknas grundläggande förutsättningar för tillgång till såväl trådbundet som trådlöst bredband. Av dessa befinner sig uppskattningsvis 200 i områden som i den geografiska kartläggningen visserligen anses ha grundläggande förutsättningar för bredbandstillgång, men som i praktiken inte har det, framförallt som en följd av bärfrekvens men eventuellt också på grund av radioskugga. De flesta som helt saknar grundläggande förutsättningar för bredband bor och verkar utanför tätort och småort i kommunerna Krokom, Vilhelmina och Åre.

Analysen av kartläggningen visar även att uppskattningsvis 108 000 hushåll och arbetsställen endast har grundläggande förutsättningar för tillgång till bredband via den trådlösa accesstekniken CDMA 2000. Även dessa återfinns i huvudsak utanför tätort och småort. CDMA 2000-nätets täckning i områden där det saknas etablering av annan IT-infrastruktur visar tydligt på betydelsen av att ett väl fungerande nät i 450 MHz-bandet numera finns utbyggt för att nå målet om tillgång till bredband i alla delar av landet.

Förutom de problem som generellt gäller för trådlösa nät förknippas CDMA 2000-nätet med marknadsmässiga osäkerheter och osäkerheter i samband med en rättsprocess rörande frekvenstilldelning.

Om att ska få tillgång till bredband krävs, återigen, ett offentligt initiativ. De områden som är aktuella för ett offentligt initiativ bör omfatta de hushåll och företag som i realiteten inte har tillräckliga förutsättningar att få bredband på grund av olika typer av hinder och begränsningar, men också de hushåll och företag som helt saknar grundläggande förutsättningar för tillgång till bredband. De områden som framför allt torde vara aktuella för ett offentligt initiativ är områden utanför tätort och småort. Ett offentligt initiativ som innebär lösningar anpassade efter lokala förutsättningarna får anses vara ändamålsenligt, bland annat eftersom behovet av olika typer av lösningar – och problemen som förhindrar tillgång till bredband – ofta är varierande och lokala. En möjlighet som kan lyftas fram i sammanhanget är att ett s.k. funktionellt tillträde till Internet omdefinieras och ”uppgraderas” till en kapacitet som stämmer bättre överens med den kapacitet som en majoritet av Sveriges befolkning har idag. Här handlar det även om att ge Sveriges medborgare och företag möjlighet att nå viktiga samhällsfunktioner, något som särskilt lyfts fram i regeringens nyligen publicerade Handlingsplan för eFörvaltning. Funktionellt tillträde till Internet beslutas av regeringen och handlar om att ge konsumenter en anslutning som möjliggör dataöverföring med en hastighet som tillåter tillträde till Internet. Idag är nämnda hastighet 20 kbit/s. I SOU 2002:60 (s 623), fastställs att en ny bedömning av vad ett funktionellt tillträde innebär ska göras regelbundet mot bakgrund av teknikutvecklingen på området.

I det här sammanhanget är det viktigt att även lyfta fram behovet av en ny modell för likabehandling av operatörer som behöver tillträde till TeliaSoneras fasta accessnät för att kunna erbjuda bredbandstjänster. PTS fick den 19 april ett regeringsuppdrag att bland annat utreda förutsättningar för och föreslå utformning av lagstiftning för separation av en vertikalt integrerad operatör. Uppdraget slutrapporterade den 15 juni. De problem vad gäller tillträde som PTS beskrivit i de båda rapporterna Förslag till bredbandsstrategi för Sverige och Bättre konkurrens genom funktionell separation kvarstår alltjämt. Det nya verktyget utgör därför ett viktigt komplement i den verktygslåda som PTS behöver för att skapa en bättre och mer självständigt fungerande bredbandsmarknad.

Förutom grundläggande förutsättningar för tillgång till bredband tittar vi i rapporten även på områden med grundläggande förutsättningar för möjligheten att erbjudas olika accesstekniker. Kartläggningen visar att 80 procent av befolkningen har grundläggande förutsättningar för tillgång till minst tre accesstekniker och drygt 20 procent till såväl xDSL, kabel-tv, fiber-LAN som HSPA och CDMA 2000. De allra flesta av dessa bor i tätorter. Knappt 1,5 procent av befolkningen har bara grundläggande förutsättningar för tillgång till en accessteknik. Dessa bor till 95 procent utanför tätorter och i de flesta fall är CDMA 2000 den enda accessteknik som de har grundläggande förutsättningar att få tillgång till. Introduktionen av turbo-3G har resulterat i förbättrade grundläggande förutsättningar för att erbjudas accesstekniker och operatörer, både i och utanför tätort. Men för många i områden som saknar HSPA och där xDSL endast erbjuds av en operatör är de grundläggande förutsättningarna för att erbjudas accesstekniker begränsade. Dessa områden ligger ofta utanför tätort.

Under perioden fram till 2010 kommer stora delar av Sveriges befolkning troligen att ha tillgång till flera typer av bredbandsaccesser och större krav kommer antagligen att ställas på näten. Samtidigt blir det sannolikt svårt för operatörerna att på enbart kommersiella villkor bygga ut och uppgradera IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet i områden med få användare. Av den anledningen finns en risk för större skillnader i tillgång och kvalitet mellan tätorter och områden utanför tätorter. Under perioden lär exempelvis tillgången till högupplöst ip-tv att öka mer i tätbebyggda områden eftersom det ställer krav på hög överföringskapacitet. Vissa kategorier av användare utanför tätort och småort, till exempel små företag, kan också vara beroende av hög kapacitet såväl upp- som nedströms för att kunna bedriva sin verksamhet, vilket ställer högre krav på infrastrukturen. God täckning och hög bandbredd utanför tätorter till en relativt rimlig investeringskostnad skulle exempelvis kunna uppnås om 800-MHz bandet – som enligt regeringsbeslut i december 2007 ska frigöras från användning av terrester tv – börjar användas till trådlös datakommunikation.

För att kunna tillgodose det förväntade ökade behovet av bandbredd och för att säkerställa en framtidssäker IT-infrastruktur, är kapaciteten längre bak i näten fundamental. I vissa delar av landet finns förutsättningar för att en utbyggnad av stamnätsstrukturer av fiber kan ske genom marknadens försorg, men samtidigt kan det inte förväntas ske en sådan utbyggnad på marknadsmässiga villkor i alla delar av landet.