Svart fiber - ett år senare - PTS-ER-2009:24
2009-06-24
I juni 2008 publicerade PTS en rapport om förhållandena på grossistmarknaden för svart fiber ”Svart fiber – marknad och konkurrenssituation” (PTS-ER-2008:9). I denna pekade PTS på att grossistmarknaden var behäftad med allvarliga problem. Emellertid fann PTS förutsättningar för att marknaden skulle kunna komma att utvecklas mot ett större mått av konkurrens utan ingripande av förhandsreglering. Förutsättningarna för åläggande av förhandsreglering enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) var därför inte uppfyllda. Enligt PTS borde dock tecken på att marknaden utvecklades i önskad riktning synas tämligen omgående. I annat fall kunde det finnas anledning att ånyo överväga om åläggande av särskild förhandsreglering var motiverad.
Den nu föreliggande rapporten är avsedd att följa upp den tidigare rapporten för att besvara frågan om marknadsutvecklingen går i önskad riktning eller ej. Syftet är således att ge en bild av marknadssituationen idag och jämföra den med hur det såg ut för ett år sedan. Utifrån resultatet har PTS sedan att ta ställning till om utvecklingen verkar gå i rätt riktning eller om nya åtgärder bör föreslås.
PTS kan konstatera att det fiberunderskott som identifierades förra året verkar bestå främst inom orter vad gäller såväl slutkundsanslutningar som anslutningar mellan telestationer. Underskottet omfattar även accesser till mobila basstationer i kombination med viss kapacitetsbrist från stamnätet fram till orter. De etableringshinder som identifierades i den förra rapporten verkar också kvarstå oförändrade. Under det senaste året har en viss utbyggnad av optisk fiber ägt rum, främst i form av kompletteringar av befintlig infrastruktur. Utbyggnaden har främst gjorts av stadsnäten.
TeliaSonera innehar alltjämt den största andelen fiber i Sverige och täckningen av TeliaSoneras fibernät utgör ca 45 procent av fibertäckningen i Sverige. De övriga omständigheterna som befanns stärka TeliaSoneras marknadsmakt kvarstår också, dvs. konsekvenserna av TeliaSoneras vertikala integration, av att TeliaSoneras infrastruktur är svår att kopiera och/eller parallelletablera samt av avsaknaden av potentiell konkurrens. Den konkurrens som finns består av lokala fibernät som inte förmår att fullt ut hävda sig på den nationella marknaden. Det finns således ett inneboende konkurrensproblem på marknaden i form av den sneda fördelningen av marknadsmakt. Någon långsiktig förändring av denna finns inte i sikte. De förändringar på tillgångssidan som finns består främst i enskilda initiativ från leverantörerna som TeliaSoneras nya svart fiber-produkt Skanova Fiber 2009 samt användningen av stadsnätens databassystem CESAR.
Det bör även noteras att offentligt ägd fiberbaserad infrastruktur, dvs. infrastruktur ägd av statliga eller kommunala bolag såsom stadsnät, Svenska Kraftnät, Vattenfall och Banverket, tillsammans har ca 45 procent av fibertäckningen i Sverige. Detta motsvarar TeliaSoneras andel av den optiska fibern.
Efterfrågan på svart fiber ökar på grund av den ökade användningen av krävande elektroniska kommunikationstjänster och uppgraderingen till nya tekniker. Utvecklingen mot NGN/NGA innebär att optisk fiber krävs längre ut i nätet för att såväl ansluta slutkunderna med fiber i större utsträckning som för att utöka fiberanslutningar mellan telestationer. Den framtida uppgraderingen av mobilnäten kommer också att öka behovet av att fiberansluta mobila basstationer. För det fall de konkurrensrelaterade problemen på grossistmarknaden består finns det en risk att dessa överförs till andra såväl vertikalt som horisontellt närliggande marknader och att man får en situation med återmonopolisering av fasta accessnät och försämrad konkurrens på mobilmarknaderna.
Vad gäller just utvecklingen och uppgraderingar av mobilnäten så kommer inte reglering införd för att komma till rätta med konkurrensproblemen att lösa hela det framtida behovet av optisk fiber som transmissionsteknik. Det kommer samtidigt att kräva att operatörerna på kommersiella villkor samarbetar med varandra kring transmission på liknande sätt som de hittills samarbetat kring samlokalisering och inplacering av utrustning i basstationer.
Det finns ett behov av åtgärder på marknaden till följd av ökad efterfrågan på svart fiber. Delvis kan detta lösas genom införande av konkurrensfrämjande reglering. PTS har föreslagit en reglering av TeliaSoneras innehav av svart fiber i accessnätet genom införandet av tillträdesskyldighet på marknaden för nätinfrastruktur (marknad 4). Denna löser dock bara delar av problemet. Liksom för mobilnäten finns det generella problem som inte fullt ut kan lösas av konkurrensfrämjande reglering. PTS föreslår därför följande åtgärder:
1. Som PTS tidigare föreslagit bör regeringen bör ta fram en nationell IT-strategi. I denna bör en strategi för den offentligt ägda infrastrukturen ingå som en del.
2. Förbättra den regionala och kommunala planeringen kring IT-infrastruktur, samordnat med den nationella planen och kommunernas planering enligt Plan- och bygglagen (1987:10) (PBL).
3. Både som markägare och som ägare av stadsnätet bör kommunen agera konkurrensneutralt och verka för att infrastruktur finns tillgänglig på så oförädlad nivå som möjligt, inklusive kanalisation.
4. PTS ska utreda om det finns förutsättningar att ålägga förhandsreglering avseende svart fiber utanför marknad 4, till exempel på marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser.