Försvarsmakten har i fredstid exklusiv rätt att disponera drygt 16 procent av frekvenserna i frekvensområdet 29,7-23 600 MHz. Utöver detta delar Försvarsmakten knappt 40 procent av motsvarande frekvensområde med civil användning. Enligt Försvarsmakten kommer militären även i framtiden ha ett stort behov av frekvensutrymme mot bakgrund av bl.a. harmonisering med NATO och behov av övningar av internationella insatser i Sverige. En annan bidragande faktor är att Förvarsmakten i framtiden kommer att behöva kommunikation med högre bandbredd, t.ex. vid användande av UAV (Unmanned Aerial Vehicles).
PTS kan konstatera att Försvarsmaktens frekvensinnehav representerar ett stort ekonomiskt värde mot bakgrund av intresset och beloppen som båda svenska och utländska spektrumauktioner genererat. Vare sig Försvarsmakten eller aktörer som betalar avgifter för sina tillstånd utnyttjar till fullo den del av radiospektrumet som de är tilldelade. Till exempel utnyttjas inte radiospektrumet alla dygnets timmar och inte heller över hela landet. När radiospektrum utnyttjas används många gånger också bara en mindre del av den praktiskt möjliga kapaciteten för elektronisk kommunikation.
Vissa av Försvarsmaktens frekvenser används huvudsakligen bara under vissa tider och på vissa platser, t.ex. vid övningar. I de fall frekvenserna är tillgängliga för försvaret hela året och över hela landet innebär detta inte ett effektivt resursutnyttjande. Försvarsmaktens användning av frekvenser kan som helhet bli mer effektiv genom omplanering samt ökad delning mellan civil och militär användning. Inköp av ny digital militär radioutrustning som ersättning för äldre analog utrustning skulle få samma effekt eftersom digital teknik kräver mindre frekvensutrymme och är mer störtålig.
PTS avser därför att fortsätta en fördjupad dialog med Försvarsmakten, för att få en mer detaljerad bild av militärens behov av frekvenser, i syfte att frigöra värdefullt radiospektrum i attraktiva frekvensband för civil användning.
För att få Försvarsmakten att öka sin frekvenseffektivitet kan det finnas anledning att utreda om det är möjligt att använda ekonomiska incitament på samma sätt som är fallet när tillståndshavare betalar avgifter. Liknande tankar finns i Storbritannien, där bl.a. avgifter och marknadsmekanismer diskuteras i syfte att få myndigheter att använda frekvenser effektivt.