Den svenska mobiltelemarkanden ur ett konsument- och konkurrensperspektiv

1999-12-15

Den svenska marknaden för mobiltelefoni kännetecknas, trots att den har expanderat kraftigt under de senaste åren, av små prisskillnader operatörerna sinsemellan, stabila priser över tiden och högre priser i Sverige än i de närmast jämförbara länderna. Även med beaktande av de subventioner av mobiltelefoner som förekommer i Sverige är de svenska priserna vid en jämförelse högre. Framförallt den likartade prissättningen, de relativt stabila prisnivåerna sett i ljuset av prisförändringarna i de jämförbara nordiska länderna, men även i viss utsträckning operatörernas resultatutveckling under de senaste åren tyder på att konkurrensen inte fungerar väl. En ur ett konkurrensperspektiv bättre fungerande marknad skulle sannolikt medföra prissänkningar då allt tyder på att det finns utrymme för detta. Det går inte att belägga att endast det begränsade antalet operatörer i sig har lett till den nuvarande situationen. Vid en analys av den svenska mobiltelemarknaden måste man även beakta övriga faktorer som kan inverka menligt på konkurrensen, bla samtrafikprissättningen, abonnemangsformer som hämmar rörligheten på marknaden, och långa bindningstider.

För samtrafik, dvs den teletrafik som sker när olika teleoperatörer trafikerar varandras nät, utgår en ersättning mellan operatörerna. Mobilteleoperatörer tar således ut en avgift för att ta emot samtal från andra operatörer och förmedla dessa samtal vidare till sina abonnenter. Dessa s k samtrafikavgifter påverkar i hög grad slutkundpriset för att ringa till en mobiltelefon. I Sverige ligger samtrafikpriserna högre än i övriga Norden. I rapporten konstateras att det råder klart begränsade incitament hos mobiloperatörerna att priskonkurrera med samtrafikavgiften då mobilteleabonnenter normalt inte väljer operatör efter vad det kostar att ringa till deras mobiltelefoner. För Telia Mobile som har ett betydande inflytande på denna marknad gäller att deras samtrafikpriser ska vara kostnadsbaserade. Efter myndighetskrav sänkte Telia Mobile i juni 1999 därför sina samtrafikpriser med 20 procent. Till stor del ledde denna förändring till prissänkningar för slutkunden. Mycket talar dock ännu för att Telia Mobiles samtrafikpriser är för höga för att kunna anses vara kostnadsbaserade. Post- och telestyrelsen fortsätter därför granskningen av samtrafikpriserna.

Enligt en undersökning som genomförts inom ramen för denna rapport har abonnenter i allmänhet inte tillräckligt bra information om vilka priser och villkor som gäller för olika typer av mobiltelefonabonnemang, vilket leder till att de kan ha svårt att överblicka och jämföra abonnemangserbjudanden från de olika mobilteleoperatörerna. Det är därför viktigt att sådan information till abonnenterna blir både bättre och tydligare.

Eftersom bindningstiden för många abonnemang är lång har abonnenterna under denna tidsperiod begränsade möjligheter att byta mobilteleoperatör. I de fall en konsument är bunden till en operatör under en längre tidsperiod söker denne därför under denna period inte särskilt aktivt efter andra alternativ. Om de bindningstider som operatörerna tillämpar däremot avsevärt förkortas borde abonnenterna få större incitament att informera sig om vad de olika mobilteleoperatörerna har för priser och villkor. Detta skulle kunna leda till ökad rörlighet på marknaden som skulle vara till fördel för den ökade konkurrens som eftersträvas.

Jämte bindningstiderna är de s k pottabonnemangen en företeelse som också fungerar som en form av inlåsningsmetod. Om abonnenterna har samlat ihop en relativt stor samtalspott, vilken förverkas om abonnenten byter operatör eller om avtalet av annan anledning upphör, har abonnenten inte särskilt starka incitament att byta teleoperatör. Detta kan leda till att abonnenterna behåller sin operatör under lång tid utan att överväga om någon annan operatör kan ge dem ett bättre erbjudande, vilket måste anses hämma konkurrensen på mobiltelefonimarknaden. En möjlighet för abonnenter att få den ackumulerade samtalspotten återbetald, eller överförd till en annan operatör då abbonnemanget sägs upp, skulle betyda ökade möjligheter till konkurrens mellan operatörerna.

Regeringen har föreslagit en lagändring som innebär att vissa tillståndshavare kan åläggas skyldighet att tillhandahålla nätkapacitet i nät för mobila teletjänster till andra operatörer. Utöver detta lagförslag och den tillståndsgivning som skall ske för nästa generations mobiltelefoner, UMTS, planeras ett flertal åtgärder för att förbättra konkurrensen mellan företag som erbjuder mobila teletjänster, bl a att utöka antalet tillstånd för GSM-verksamhet, genomförandet av nummerportabilitet för mobiltelefoner och indirekt anslutning via prefix eller förval. Ytterligare alternativ som kan övervägas är nationell roaming.

Konkurrensen på den svenska mobiltelemarknaden är begränsad. Denna situation är inte tillfredsställande utifrån vare sig ett abonnentperspektiv eller ett samhällsekonomiskt perspektiv. I denna rapport har ett antal faktorer som hämmar konkurrensen identifierats och analyserats. De myndigheter som står bakom rapporten kommer även framöver att fokusera intresse på bl a de frågeställningar som nämns i rapporten. På den framtida svenska marknaden för mobilteletjänster måste det finnas sunda kommersiella förutsättningar för mobilteleoperatörerna, samtidigt som abonnenternas intresse av tillgång till effektiva mobiltelekommunikationer till rimliga villkor beaktas.