Kartläggning och analys av den svenska marknaden för trygghetslarm - PTS-ER-2012:12

2012-03-28

I slutet av år 2010 fick Hjälpmedelsinstitutet (HI) i uppdrag från regeringen att genomföra ett program av utvecklingsinsatser för att förbättra säkerheten i leveranserna av digitala trygghetslarm. Programmet pågår fram till mars år 2013 och omfattar områden såsom försöksverksamhet, teknikstudier, framtagning av gemensam standard och bildande av branschorganisation. PTS är med i programmets referensgrupp. I takt med programmets insatser har det uppstått en hel del frågor och problem som rör trygghetslarmens leverans genom elektroniska kommunikationsnät.

I PTS ansvar ligger att särskilt uppmärksamma och analysera eventuella problem inom sitt område och, när det är påkallat, vidta eller lämna förslag till lämpliga åtgärder. Med anledning av att flera av dessa problem riktats mot elektroniska kommunikationsnät, beslutade PTS att kartlägga dessa problem och orsakerna till dem. Med denna kartläggning som bakgrund ska PTS besluta om vilka aktiviteter som myndigheten mer konkret kan bidra med. Kartläggningen har varit avgränsad till de trygghetslarm som installeras i brukarnas hem och att identifiera de problem som har anknytning till elektroniska kommunikationsnät.

I leveransen av trygghetslarm är det olika aktörer inblandade; trygghetslarmstillverkare, kommuner (som exempelvis biståndshandläggare, hemvårdspersonal, larmpersonal, inköpare), operatörer, larmcentral och brukaren själv. Det finns två aspekter att ta hänsyn till när trygghetslarmet ska levereras; en vård- och omsorgsaspekt samt en teknisk aspekt. Kommunen har ansvaret att tillhandahålla omsorgsinsatser som möjliggör ett självständigt liv och stimulerar till att brukare kan bo kvar hemma så länge som möjligt. Utifrån en individuell prövning tillhandahåller kommuner särskilda insatser för att stödja detta. Dessa insatser ska enligt lag tillhandahållas med god kvalitet. Vår bedömning är att någon särskild reglering att kommunen ska tillhandahålla just trygghetslarm finns inte. Däremot gäller att om kommunen bedömer att trygghetslarm ska tillhandahållas så ska det ske med god kvalitet, även vad gäller den tekniska aspekten. Hos brukaren består produkten trygghetslarm oftast av en dosa som ansluts till ett elektroniskt kommunikationsnät och en larmknapp. Vanligtvis kopplas dosan idag till den vanliga telefonen och abonnemanget som används är vanligtvis det som brukaren har för sin telefonitjänst. Trygghetslarmen är i stor utsträckning fortfarande analoga, men genomgår ett tekniskt skifte mot digitala larm. Övergången mot digitala larm beror på den förändring som skett i elektroniska kommunikationsnät, dvs övergången från PSTN till IP-baserade nät. Köparna och säljarna av trygghetslarm har, relativt många andra produkter och tjänster, varit sena att anpassa sig till den tekniska förändringen (digitaliseringen) vilket orsakat problem. Det uppstår problem genom att gammal teknik ansluts till ny teknik i näten och istället för att utnyttja den nya teknikens fördelar så har efterfrågan varit nästan oförändrad, dvs i stort sett samma tekniska lösning efterfrågas som tidigare. Det har också uppstått problem genom att vårdgivaren (kommunen) inte har tagit kontroll över hela leveranskedjan, t ex är det brukarna själva som ansvarar för den anslutning som trygghetslarmen använder.

Utifrån hur elektroniska kommunikationsnät fungerar och vilket ansvar operatörerna och PTS har för tjänster och produkter som utnyttjar dessa nät, finns det få problem som har en direkt koppling till näten. Däremot finns det problem som rör hur anslutning till dessa nät sker, vilken tilltro till nätens tillgänglighet som såväl brukare, vårdgivare och larmtillverkare har, vilka krav som kan ställas på operatörer och deras nät samt kunskapen om vad som orsakar vissa av problemen, vad trygghetslarmet ska möta för behov mm. För att lösa dessa problem ser PTS att de som myndighet kan bidra med sin kunskap och därmed vara ett stöd för andra aktörer inom trygghetslarmsområdet.

Det finns också problem som inte direkt har att göra med trygghetslarmen men som blir synliga genom problemen med larmen. Sådana områden är utbredningen av elektroniska kommunikationsnät i glesbygd, säkerhet i IP-baserade och mobila nät, säkerhet i leveransen av framtidens samhällskritiska tjänster, utveckling av nya tjänster för att trygga boenden och hemvård, finansiering av nya vårdtjänster och tillhörande tekniska lösningar. Flera av dessa områden kommer inte att kunna lösas inom ramen för trygghetslarm men är områden som berör PTS ansvarsområde.

För att lösa problemen som nu finns kring trygghetslarmen behövs det åtgärder på såväl kort som lång sikt. På kort sikt behöver övergången från analoga till digitala trygghetslarm göras så smidig som möjligt. Produkterna behöver anpassas till de kommunikationsnät som nu används, vilket innebär att ett flertal olika lösningar behöver användas och upphandlas. Hybridlösningar ska undvikas. Berörda aktörer behöver arbeta för att det sker en migrering till ny teknik, att en sådan migrering är positiv och borde relativt sett lägga mindre resurser på att avhjälpa problemen i ”gammal” utrustning. Detta synsätt är avgörande för att tjänsten trygghetslarm ska levereras, utvecklas och fungera på ett tillförlitligt sätt hos slutanvändarna. Det ställer i sig krav på ett nytt synsätt från köparna när trygghetslarmen ska upphandlas. I dessa upphandlingar måste den nya teknikens möjligheter tas tillvara, och en överföring av tidigare kravspecifikationer och produktbeskrivningar in i en ny teknisk miljö bör undvikas.

På lång sikt behövs det åtgärder som utvecklar trygghet och omsorg i hemmet/på distans där trygghetslarm kan ses som den första tjänsten i raden av många. Utveckling av nya tjänster och nya sätt att förmedla dessa tjänster på behöver stimuleras, t ex genom offentlig finansiering av innovationer. Det ställer emellertid krav på ytterligare behovsanalys av brukare i hemmiljö och på en större samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter, organisationer samt företag inom såväl teknik som vård. För att lösa problemen långsiktigt är det inte tillräckligt med ett tekniskt perspektiv utan det viktiga är hur vård- och omsorgstjänster bäst utnyttjar de tekniska möjligheterna, hur upphandling därmed bör ske och hur ansvarsfrågan i tillhandahållandet av dessa tjänster ska fördelas.

Vi kan konstatera att kommunikationen och kunskapsspridningen om nya tekniska lösningar av trygghetslarm och nya möjligheter är viktigt. Det är också viktigt att se larmen ur ett nytt perspektiv och i detta kan PTS bidra. Målet med denna studie är att den ska vara grunden för att en mer detaljerad aktivitetsplan för PTS och därmed förbättringar för trygghetslarmstjänsten och för brukarna. En sådan aktivitetsplan bör vara fokuserad på kommunikation och kunskapsspridning.