Tillgången till telefoni - PTS-ER-2014:25

2014-09-23

It och elektronisk kommunikation blir alltmer betydelsefullt för samhällets utveckling. Tillgängliga och robusta elektroniska kommunikationer är i dag grundläggande förutsättningar för hållbar tillväxt, sysselsättning, företagande, en effektiv förvaltning och för att förenkla vardagen för medborgare och företag.

I den här rapporten beskriver PTS tillgången till telefoni och de insatser som PTS gjort för att säkerställa en god tillgång till telefoni. PTS kan i denna fjärde uppföljningsrapport konstatera att tillgången till telefoni på en övergripande nivå är mycket god på de platser där vi bor och arbetar.

I lagen om elektronisk kommunikation (LEK) finns en grundläggande rättighet för fasta bostäder och företag som har ett rimligt krav på telefoni att få det kravet tillgodosett. Kravet kan tillgodoses med olika tekniker såsom genom ett fast eller trådlöst nät. Det gäller inte fritidsboende och inte heller de delar av ett företag som inte utgör det fasta verksamhetsstället.

Tillgången till bredband påverkar tillgången till telefoni genom att allt fler hushåll och företag överger den traditionella fasta telefonin till förmån för ip-telefoni[1]. PTS rapport Bredbandskartläggning 2013 visar att nästan alla hushåll och företag har möjlighet att teckna bredbandsabonnemang om minst 1Mbit/s. Enligt uppskattning i bredbandskartläggningen saknar färre än 500 hushåll och företag i Sverige denna möjlighet idag. I december 2013 var nästan hälften av samtliga abonnemang på fast telefoni för privatpersoner ip-baserade.

Arbetet med det s.k. teknikskiftet, vilket innebär att TeliaSonera ersätter delar av det fasta telefoninätet med mobillösningar, fortgår och planeras att avslutas 2015. PTS fortsätter att bevaka behovet av upphandling för enskilda fasta hushåll eller företag som saknar telefoni. För tillfället bedriver PTS ett försöksprojekt vilket testar ip-telefoni genom bredband via satellit, vilket skulle kunna bli en lösning för dem som bor eller arbetar på avlägsna platser.

På den svenska marknaden säljer drygt 80 tjänsteleverantörer fasta telefoniabonnemang och drygt 30 säljer mobilabonnemang, varav fem äger egna mobilnät. Utbudet av olika telefonilösningar har främst drivits fram på kommersiell basis. I vissa fall har dock krav på täckning eller utbyggnad i tillståndsvillkor drivit på och bidragit till högre täckningsgrad.

Idag täcker 3G-näten (UMTS och CDMA) tillsammans i stort sett hela den bofasta befolkningen, detsamma gäller 2G-näten (GSM). Även i glest befolkade områden finns det således i princip alltid tillgång till telefoni på platser där människor bor och arbetar. Täckningen avser inte fritidshus, fritidsområden, längs vägar eller inomhustäckning. Trots att operatörerna i huvudsak har uppfyllt de utbyggnads- och täckningskrav som PTS har ställt upp fortsätter det att komma klagomål från konsumenter som upplever problem med dålig mobiltäckning i olika delar av landet.

Det finns därmed två bilder av mobiltäckningen i Sverige – och båda är sanna. Den ena bilden visar en stark utveckling där nya nät byggs och täckning och kapacitet blir bättre, samtidigt som många konsumenter vittnar om den andra bilden, att det på många ställen fungerar dåligt att ringa och surfa. Det finns flera orsaker till att klagomålen på bristande mobiltäckning ökar. En är att mobiltelefonerna används allt mer, vilket kan medföra kapacitetsproblem. Ytterligare en orsak är att dagens smarta telefoner i normalfallet har sämre radioegenskaper än traditionella mobiltelefoner.

Det finns i dagsläget sex frekvensband som används för mobila telefoni- och bredbandstjänster. Frekvensbandet 900 MHz har sedan mitten av 1990-talet varit det huvudsakliga bandet för såväl täckning som talkommunikation. Under de närmaste åren gör de svenska mobiloperatörerna en stor satsning på nästa generations nät, LTE, det s.k. fjärde generationens mobilnät 4G, för trådlösa bredbandstjänster. I satsningen ingår även förstärkning av 2G- respektive 3G-näten. En viktig pusselbit är 800 MHz-bandet, vilket kan användas för telefoni och är lämpligt för att täcka stora ytor. Det finns ett täckningskrav i bandet som innebär att en aktör ska använda upp till 300 miljoner kronor de närmaste åren för att täcka de fasta bostäder och stadigvarande verksamhetsställen som saknar möjlighet till bredband (1 Mbit/s). För närvarande undersöker PTS hur 700 MHz-bandet från 2017 kan användas till annat än marksänd tv, för att förbättra mobiltäckningen samt minska sårbarheten i utsatta områden.

PTS har under 2013 och 2014 tagit fram flera rapporter till regeringen gällande: mobiltäckning, kapacitet, stickprovsmätningar, konsumentinformation, täckningskartor och regionala dialogmöten. Planeringen av framtida tilldelning av 700 MHz-bandet, arbete med inomhustäckning och att stärka säkerheten i telenäten, utredning av samhällsmaster samt ökad tillsyn och mätning är exempel på åtgärder från PTS som syftar till att förbättra mobiltäckningen mobilnäten framöver.