Utredning om IP-telefoni och bredband via satellit samt kvalitet på IP-telefonitjänster

2015-05-05

Rapport skriven av A-focus.

IP-telefoni används numera av många hushåll och företag som alternativ till traditionell fast telefoni via PSTN. Av det totala antalet abonnemang för fast telefoni (ca 3,9 miljoner) var andelen IP-telefoni 44 procent i slutet av juni 2014, enligt PTS halvårsvisa uppfölj-ning1. IP-telefoni kan levereras över olika trådbundna och trådlösa infrastrukturer, och är en tjänst som ligger över den själva fysiska infrastrukturen. Kvaliteten på IP-telefoni på-verkas både av fysikaliska egenskaper i den infrastruktur som används samt hur trans-porten av taltrafiken hanteras i dessa infrastrukturer. Så länge det finns en förbindelse som stödjer signaleringsprotokollet SIP (Session Initiation Protocol) och övriga paramet-rar som stödjer realtidstjänster, finns emellertid goda förutsättningar för att nå en kvalitet som kan liknas vid PSTN. Oberoendet till en särskild infrastruktur innebär att när kunden har en internetförbindelse som uppfyller vissa kvalitetskrav, så kan IP-telefoni levereras av andra aktörer än operatörer med eget nät, dvs Over The Top (OTT).

IP-baserade infrastrukturer är ursprungligen designade för datatrafik och har i efterhand utvecklat tekniker för att även transportera tal. IP-telefoni kan teoretiskt sett erbjudas över alla bredbandsaccesser oavsett teknik. För att nå fullgod kvalitet på taltjänsten ställs dock andra krav i överföringen av datapaketen jämfört med datatrafik. Bland annat be-hövs det en viss nivå av lägst tillgänglig bandbredd, där kraven för att leverera en IP-tele-fonitjänst med god kvalitet anses vara en lägsta överföringshastighet på 256 kbit/s. Det krävs också att fördröjningen (latensen) i datapaketen är på en acceptabel nivå, vilken normalt inte får överstiga 0,3 sekunder, QoS (Quality of Service, dvs prioritering av tal-trafik), konvertering av analog till digital data och vice versa (talkod, t ex G.711), en optimerad design i nätverket och anpassad kundplacerad utrustning samt anpassade administrativa system och driftsorganisation hos operatörerna.

IP-telefoni började erbjudas i Sverige mer allmänt runt åren 2004-2006 och vid den tid-punkten uppstod en hel del problem både med att få anslutningen att fungera för tal och att få tillräckligt hög kvalitet. Problem som eko, tappade samtal, samtal som inte kom fram, förvrängda röster, att nå nödsamtal uppstod och en hel del klagomål framfördes av kunderna. Sedan dess har kvaliteten förbättrats bland annat genom att leverantörerna använder mer anpassade talkoder, signaliseringssystem, protokoll och QoS för taltjänsten genom hela infrastrukturen ända fram till slutkunderna. Dessa kvalitetsförbättringar har inneburit en bättre kundupplevelse och antalet klagomål som rör IP-telefoni är nu på samma nivå som för traditionell telefoni (PSTN). A-focus kan konstatera att tekniken för IP-telefoni börjar mogna och ur användarens perspektiv kan kvaliteten anses likvärdig med traditionell fast telefoni. Det finns numera en etablerad kunskap och kompetens i branschen för hur design, dimensionering, drift och övervakning av IP-baserad telefoni ska utformas över både fasta och mobila bredbandsnät.

I Sverige är tillgången till bredbandsaccesser som möjliggör IP-telefoni god, särskilt i tät-orter. Däremot är det en utmaning att bygga ut och leverera bredband i glesbygdsom-råden. Där inte de ordinarie infrastrukturerna byggts ut har telefoni och dataöverföring varit möjlig via satellit. I Sverige har kommunikation över satellit hittills främst använts av militär, sjöfart, humanitära organisationer, räddningstjänst m fl. Satellitkommunika-tion har endast i begränsad omfattning varit ett alternativ för personer och företag i geo-grafiskt avlägsna platser, t ex i fjällvärlden. Det har dock varit ett dyrt alternativ och främst använts som nödtelefoner.

Sedan ett par år tillbaka har satellitföretaget Eutelsat etablerat en satellit i ett nytt frek-vensband, det så kallade Ka-bandet. Även Inmarsat har följt Eutelsats exempel och placerat ut en satellit i samma frekvensband, under hösten 2014, som dock inte täcker Norden. Fler satelliter och fler aktörer planeras inom snar framtid. Genom detta frekvensband och mer effektiv moduleringsteknik kan kunder i Sverige numera få till-gång till en bredbandsaccess och en internetanslutning med överföringshastigheter på ca 20-22 Mbit/s (ner) och ca 6 Mbit/s (upp). Givet dessa förutsättningar öppnar sig också möjligheten att få tillgång till IP-telefoni.

För att kunna erbjuda kommunikation via satellit krävs fri sikt mellan en fast ansluten parabol och mot satelliten. De geostationära satelliter som finns är placerade runt ekvatorn och de behöver finnas på en relativt hög höjd för att Sverige ska kunna nå signalen. Den fria sikten måste därmed också vara mot söder. För en bra kvalitet på telefonitjänsten behöver kunden ha en anslutning på minst 256 kbit/s tillgänglig, en fast installerad parabol som tar emot signalen samt ett avtal om en OTT-tjänst. Till skillnad från andra infrastrukturer medför kommunikation via satellit en relativt lång fördröjning på ca 225-350 ms (i samtalet därför ca 550-700 ms). En sådan fördröjning märks av använ-darna och kräver en viss anpassning i samtalet. De erbjudanden som finns idag på den svenska marknaden är i första hand fokuserade på internetanslutningen. Prisbilden är liknande den som råder för mobilt bredband och varierar med överföringshastighet och volym datatrafik som konsumeras. IP-telefonitjänsten kan sedan adderas genom att teckna ett särskilt abonnemang med en OTT-leverantör. Kostnaden för telefonitjänsten tillkommer således.

Läs hela sammanfattningen in rapporten.