Servrarna innehåller samma information och om en server går ned kan de övriga samarbeta för att ersätta den och klara trafikvolymen. Anycast är en standard i ip-protokollet som används tillsammans med klustrade system för att balansera och omfördela trafiken. Flera servrar i ett kluster kan då ha samma ip-adress och anycast-protokollet tar reda på vilka servrar som alls går att nå och beräknar därefter vilken server som har minst belastning och fördelar trafiken dit. På så sätt uppnår man både redundans och fördelning av trafiken med högre tillgänglighet och bättre svarstider som resultat. Servrarna kan placeras var som helst i företagets nätverk och med fördel på geografiskt åtskilda platser.
Exempel på servrar som är viktiga att skydda är webbservrarna, namnservrarna som hanterar DNS och e-postservrarna. Eftersom e-post är en av de allra viktigaste applikationerna på internet för många företag måste både namnservrarnas och e-postservrarnas funktion skyddas väl. När det gäller namnservrar rekommenderas det att ha minst två stycken. En vanlig lösning är att ha en på företaget och en annan hos sin internetoperatör, alternativt att ha namnservrarna hos två olika operatörer.
E-postservrarna kan separeras så att in- och utgående e-post hanteras av olika servrar. Om ett virus kommer in i företagets e-postserver och den måste stängas av kan de anställda fortfarande skicka e-post eftersom servern för utgående post fortfarande fungerar.