I trådlösa nätverk existerar i princip inga fysiska hinder för att en obehörig angripare ska kunna lyssna av trafiken. Data kan tränga genom väggar och tak till exempelvis gatan utanför byggnaden som det trådlösa nätet installerats i. Många av de säkerhetsproblem som någorlunda väl kan kontrolleras i trådbunden miljö blir allvarligare och svårare att hantera.
Exempel på sådana problem är:
- avlyssning
- obehörigt intrång
- manipulering av information
- störning
Därför är det viktigt att använda säkra metoder för autentisering, behörighetskontroll, förändringsskydd och skydd mot läsning. Den kryptering som finns inbyggd i de trådlösa nätverksstandarder som används idag ger ett relativt gott krypteringsskydd. Det är viktigt att det finns instruktioner om hur krypteringen används och att krypteringen verkligen är igång.
Ett annat sätt att skydda det trådlösa nätverket är att endast tillåta de nätverkskort som ska finnas i nätverket att komma in. Ethernet-tekniken som används i dagens lokala datornätverk använder MAC-adresser (Media Access Control) och varje nätverkskort som är kopplat till nätverket har en sådan adress. Genom att identifiera de adresser som är tillåtna skyddas nätverket från obehörigt intrång.
Den basstation som är anslutningspunkt för det trådlösa nätverket bör döpas till ett krångligt namn och utsändningen av namnet bör stängas av. Det gör den svårare att hitta för potentiella inkräktare. Möjligheten att ändra inställningar på distans bör också stängas av. Den bör också placeras och riktas på ett sätt att den inte strålar utanför byggnaden där den ska användas.
Ett problem som företag och organisationer bör vara uppmärksamma på är att anställda kan installera trådlösa anslutningspunkter utan att rådfråga it-avdelningen, vilket kan öppna det interna nätverket för omvärlden.