Brottsbekämpning

Lagringsskyldigheten gäller sedan den 1 oktober 2019. Sedan den 1 april 2020 gäller även lagringsregler för operatörer som använder adressöversättningstekniken NAT (Network Adress Translation). Tekniken innebär att ett större antal abonnenter samtidigt delar på en eller ett begränsat antal IP-adresser. 

Reglerna beskrivs i 9 kap. 8 § i förordningen om elektronisk kommunikation (2022:511) och genom PTS föreskrifter. Syftet med PTS föreskrifter är att göra det tydligt för operatörerna vilka uppgifter, utöver IP-adress, som behöver lagras för att det ska vara möjligt för brottsbekämpande myndigheter att identifiera abonnent eller registrerad användare vid utredning om brott.

PTS ansvarar för att utöva tillsyn över att regler om datalagring efterlevs av operatörerna.

Regler efter dom i kammarrätten 2017

Reglerna, som gäller sedan den 1 oktober 2019, beslutades av riksdagen efter utredningen Datalagring – brottsbekämpning och integritet (SOU 2017:75) och regeringens proposition Datalagring vid brottsbekämpning – anpassningar till EU-rätten (Prop. 2018/19:86).

Utredningen gjordes efter en dom i kammarrätten i mars 2017, som innebar att regler om datalagring inte kunde tillämpas.

Grundregeln i lagen om elektronisk kommunikation

Operatörer har alltid haft ett visst behov av att spara uppgifter om sina abonnenter och deras kommunikation.

Lagen om elektronisk kommunikation (LEK) har en grundregel som innebär att operatörerna inte får behandla uppgifter för andra ändamål och inte under längre tid än vad som krävs för att överföra trafiken i näten, fakturera sina kunder samt ett fåtal andra ändamål. Därefter ska uppgifterna raderas.

Det finns även regler om tystnadsplikt, som förbjuder alla som arbetar för operatörer att avslöja eller utnyttja uppgifter om abonnenterna och deras kommunikation.

Polis och andra brottsbekämpande myndigheter har möjlighet att ta del av dessa uppgifter under vissa förutsättningar. Regler på området har funnits sedan början av 1990-talet.