Rapport om fiberutbyggnaden till enfamiljshus - PTS-ER-2016:13

Sammanfattningsvis gör PTS bedömningen att det finns en stor efterfrågan och en hög betalningsvilja hos villahushållen att få sin fastighet ansluten till ett fibernät samt att det finns en stor investeringsvilja hos många nätägare att bygga och leverera fiber till enfamiljshus. En av utmaningarna i detta segment ligger därför i att hinna med den efterfrågan som finns. Enhetliga processer vad avser marktillträde och utfärdandet av grävtillstånd samt enhetlighet vad gäller återställningskostnader hos kommunerna, skulle kunna underlätta utbyggnaden och möjliggöra en ökad utbyggnadstakt. Även möjligheten för en nätägare att samförlägga fiber med annan infrastruktur skulle kunna bidra till en ökad utbyggnadstakt, vilket torde kunna ske i och med ikraftträdandet av den föreslagna lagen om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät.

Vad avser konkurrenssituationen på den del av bredbandsmarknaden som avser fiber till enfamiljshus anser PTS att det uppstår konkurrens på infrastrukturnivå framförallt under utbyggnadsfasen. Det handlar då om att vara först med att etablera fibern i ett utvalt område, eftersom när fibern väl är anlagd drar aktörerna ytterst sällan parallella fiberkablar in till den enskilda villan. En förutsättning för att kunna etablera fibern i ett utvalt områden är att möjlighet ges till att teckna erforderliga avtal och erhålla de tillstånd som krävs.

I undantagsfall drar aktörerna parallell fiberinfrastruktur i form av ”homes passed”, men som framhållits ovan drar aktörerna i princip inte parallella fiberpar ända in i den enskilda villan. Sådan parallelletablering är dock en förutsättning för att infrastrukturkonkurrens ska uppstå efter utbyggnadsfasen. För det fall en aktör inte själv etablerar fiber, finns det en möjlighet för denna aktör att begära tillträde till TeliaSoneras nät enligt gällande tillträdesskyldighet på marknad 3a. Möjligheten att begära tillträde med stöd av regleringen har dock hittills utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Efter utbyggnadsfasen uppstår hittills framförallt tjänstekonkurrens vad gäller fiber till enfamiljshus.

Vad gäller KO-modellen framgår det av genomförda intervjuer att aktörerna anser att den orsakar vissa problem. PTS drar slutsatsen att myndigheten behöver analysera om och hur dessa problem ska kunna motverkas.

Mot bakgrund av ovanstående drar PTS följande slutsatser vad avser fiberutbyggnaden till enfamiljshus och gällande konkurrenssituation i detta segment.

• Det finns både betalningsvilja hos villakunderna och investeringsvilja hos nätägarna. Nätägarnas utmaning är att hinna möta den efterfrågan som finns. PTS reglering på marknad 3a kring first mover advantage, vilken har för avsikt att främja fiberinvesteringar, hämmar inte utbyggnaden av fiber till enfamiljshus.
• PTS kan konstatera att aktörerna i första hand själva anlägger fiber för att träda in i villasegmentet. Aktörerna har hittills enbart i mycket begränsad omfattning begärt grossisttillträde hos TeliaSonera. PTS ser därför att det finns anledning att utreda varför grossisttillträde ännu inte används i någon större omfattning i andra vågen, dvs. efter det att TeliaSonera själva byggt och sålt in fibern i aktuellt område.
• Det finns fortfarande utrymme för förbättringar vad gäller kommunernas agerande kring marktillträde, grävtillstånd, återställningskostnader, processer och dylikt. PTS emotser med stort intresse Konkurrensverkets beslut vad avser en kommuns agerande i frågan om markavtal och grävtillstånd.
• Vid kommunalägt stadsnät finns en intressegemenskap mellan kommun och stadsnät, vilket kan ge stadsnätet en potentiell särställning på den lokala marknaden.
• Det finns skäl för PTS att utreda vidare hur stadsnätens marknadsmakt på lokal nivå, för det fall konkurrensen hämmas, ska kunna motverkas genom reglering på marknad 3a.
• Marknadsaktörerna anser att KO-modellen innefattar vissa problem. Det har framhållits att denna modell inte ger möjlighet för aktörer att köpa ett oförädlat tillträde (varken fysiskt eller virtuellt på lokal nivå), att modellen inte medger bearbetning av valfri kundkategori samt att det föreligger små möjligheter att differentiera tjänsteutbud och pris.