Bakgrund

Polis och andra brottsbekämpande myndigheter har haft möjlighet att ta del av uppgifter för brottsbekämpande ändamål. Regler för detta har funnits sedan början av 1990-talet.

I mitten av 2000-talet tog EU fram ett direktiv som innebar att medlemsstaterna skulle införa en skyldighet för operatörer att under en viss tid lagra vissa uppgifter för brottsbekämpande ändamål.

EU-direktiv blir svensk lag

År 2012 genomfördes direktivet i svensk rätt genom ändringar i bland annat lagen om elektronisk kommunikation. När EU-domstolen i en dom 2014 ogiltigförklarade direktivet uppstod en stor osäkerhet i medlemsländerna kring vilka regler som nu gällde och i Sverige upphörde flera operatörer att lagra trafikdata.

PTS, som har i uppdrag att utöva tillsyn över att reglerna efterlevs, förelade ett antal svenska operatörer som upphört med lagring att återuppta denna. Två av dessa förelägganden överklagades. I ett av målen beslutade kammarrätten att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen för att få förtydligat hur den tidigare EU-domen skulle tolkas i relation till de svenska datalagringsreglerna. PTS var positiv till att frågan skulle prövas av EU-domstolen.

EU-domstolen besvarade i en dom den 21 december 2016 kammarrättens begäran om förhandsavgörande (se de förenade målen C-203/15 och C-698/15). EU-domstolen uttalar bland annat att det finns hinder för en nationell lagstiftning som i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter avseende samtliga abonnenter och registrerade användare och samtliga elektroniska kommunikationsmedel.

Dom i kammarrätten – operatörer inte skyldiga att lagra uppgifter

Kammarrätten i Stockholm meddelade den 7 mars 2017 dom i målet som gäller skyldigheten för Tele2 att lagra trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål enligt reglerna i lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Med hänvisning till EU-domstolens förhandsavgörande i december 2016 upphäver kammarrätten PTS föreläggande mot Tele2.

Domen i kammarrätten klargjorde att de svenska bestämmelserna som ålade operatörer att lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål inte kunde tillämpas. Detta eftersom bestämmelserna inte bedömdes vara förenliga med EU-rättsliga regler om bland annat rätten till respekt för privatliv, skydd av personuppgifter och yttrandefrihet.

Detta innebar att operatörer inte längre var skyldiga att lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål. Enligt LEK är det endast tillåtet för operatörer att lagra uppgifter under en viss tid för vissa andra ändamål, till exempel uppgifter som behövs för att kunna fakturera slutkunder eller betala samtrafikavgifter till andra operatörer.

Bestämmelser om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter som operatörerna har lagrat för något av dessa ändamål, omfattades inte av kammarrättens prövning. Skyldigheten för operatörer enligt LEK att i vissa fall lämna ut uppgifter om abonnemang till en brottsbekämpande myndighet har i dessa fall prövats av kammarrätten i ett annat mål.

Kammarrätten konstaterade härvid att abonnemangsuppgifter som lagrats med stöd av annan grund än skyldighet att lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål ska lämnas ut i de fall där det är frågan om misstanke om brott oavsett det misstänkta brottets svårhetsgrad.

Offentlig utredning tillsätts

Regeringen tillsatte den 16 februari 2017 en offentlig utredning med syftet att ta fram förslag på hur de svenska reglerna om lagring av trafikdata för brottsbekämpande ändamål kan ändras för att möta de krav som EU-domstolen ställt upp. Utredningen lämnade i oktober 2017 sitt delbetänkande Datalagring – brottsbekämpning och integritet (SOU 2017:75).

Regeringsförslag på nya regler om datalagring

Den 3 april 2019 presenterade regeringen nya regler om datalagring för brottsbekämpande ändamål i propositionen ”Datalagring vid brottsbekämpning – anpassningar till EU-rätten”, prop. 2018/19:86.

Den 19 juni 2019 beslutade riksdagen om de nya reglerna som i huvudsak börjar gälla den 1 oktober 2019.