Metoder och modeller
För att beräkna vad ett kostnadsorienterat pris är använder PTS en kostnadsberäkningsmetod som kallas LRIC. LRIC är en förkortning av Long Run Incremental Cost.
Kalkylmodell från oktober 2018
Från den 1 oktober 2018 gäller följande kalkylmodell.
Kostnadsberäkningsmetoden LRIC
LRIC är en metod för beräkning av kostnader som används för kostnadsorienterad prisreglering. Metoden är baserad på långsiktigt inkrementella kostnader för en effektiv operatör som använder modern teknik för att tillhandahålla tjänster i nät för elektronisk kommunikation.
PTS tillämpar LRIC-metoden genom att använda en bottom up-modell (= nerifrån och upp) som utgår från de hypotetiska kostnaderna för ett nytt nät med modern teknik. Bottom up-modellen tas fram av PTS och samråds med marknadens aktörer.
PTS använder LRIC-metoden för prisreglering av mobil och fast samtrafik samt tillträde till accessnät i det fasta nätet.
Metod för att beräkna avkastningskrav
För att beräkna avkastningsnivån på kapitalinvesteringen använder PTS WACC-metoden baserad på metoden CAPM.
WACC (Weighted Average Cost of Capital - genomsnittlig vägd kapitalkostnad) är den avkastning som ett företag behöver generera på sina tillgångar.
CAPM (Capital Asset Pricing Model) beskriver sambandet mellan avkastningskrav på eget kapital och den bedömda risken i en investering.
Andra metoder på andra marknader
PTS fattade i februari 2015 beslut om olika skyldigheter för Telia Company (Telia) i egenskap av operatör med betydande marknadsinflytande, inkl. reglering av Telias fiberpriser. Med anledning av den positiva marknadsutvecklingen och som en konsekvens av en rekommendation från EU, beslutade PTS att prisregleringen på fiber ska lättas från och med den 1 december 2016, givet att förutsättningarna för detta finns på plats: Förutom att ERT ska genomföras för att säkerställa att Telias prissättning medger ekonomisk replikerbarhet, ska ett striktare krav på icke-diskriminering (Equivalence of Inputs, EOI) gälla för Telia.
Den 1 december 2016 upphörde regleringen av Telias fiberpriser att gälla och en ny skyldighet om ekonomisk replikerbarhet trädde i kraft.
Skyldigheten innebär att Telia, när företaget tillhandahåller fibertillträde till andra operatörer, ska tillämpa priser som gör det möjligt för operatörerna att konkurrera med Telia i slutkundsledet. Det ska med andra ord kunna vara lönsamt för en operatör som är lika effektiv som Telia att ekonomiskt replikera Telias slutkundserbjudanden. Därför får marginalen mellan Telias pris i slutkundsledet för en eller flera relevanta produkter och priset för grossisttjänsten inte vara negativ.
Syftet med skyldigheten är att säkerställa att de andra operatörerna ska kunna konkurrera på slutkundsmarknaden med Telia.