Metoder och modeller

För att beräkna vad ett kostnadsorienterat pris är använder PTS en kostnadsredovisningsmetod som kallas LRIC. LRIC är en förkortning av Long Run Incremental Cost.


arrow Kostnadsredovisningsmetoden LRIC

LRIC är en metod för beräkning av kostnadsorienterad prissättning. Metoden är baserad på den långsiktiga inkrementella kostnaden för en effektiv operatör som använder modern teknik. I den metod som PTS använder nu ingår påslag för sådana fördelade samkostnader som en effektiv operatör har under konkurrensmässiga förhållanden.

PTS tillämpar LRIC-metoden genom att använda en bottom up-modell (= nerifrån och upp) som utgår från de hypotetiska kostnaderna för ett nytt nät med modern teknik. Bottom up-modellen stäms sedan av med operatörsräkenskaper. Resultatet av denna process ligger till grund för det kostnadsorienterade priset.

För det fasta nätet sker detta genom att bottom up-modellen vägs samman med top down-modellen (= uppifrån och ner) som utgår från kostnaderna för ett nät som ägs av en operatör med betydande inflytande på marknaden. Sammanvägningen kallas hybridmodellen.

Bottom up modellen tas fram av PTS tillsammans med marknadens aktörer, medan top down-modellen tas fram av nätägaren själv.

PTS använder LRIC-metoden för prisreglering av mobil och fast samtrafik samt tillgång till accessnät.

arrow Metod för att beräkna avkastningskrav

För att beräkna avkastningsnivån på kapitalinvesteringen använder PTS WACC-metoden baserad på metoden CAPM.

WACC (Weighted Average Cost of Capital - genomsnittlig vägd kapitalkostnad) är den avkastning som ett företag behöver generera på sina tillgångar.

CAPM (Capital Asset Pricing Model) beskriver sambandet mellan avkastningskrav på eget kapital och den bedömda risken i en investering.

arrow Andra metoder på andra marknader

PTS fattade i februari 2015 beslut om olika skyldigheter för Telia Company (Telia) i egenskap av operatör med betydande marknadsinflytande, inkl. reglering av Telias fiberpriser. Med anledning av den positiva marknadsutvecklingen och som en konsekvens av en rekommendation från EU, beslutade PTS att prisregleringen på fiber ska lättas från och med den 1 december 2016, givet att förutsättningarna för detta finns på plats: Förutom att ERT ska genomföras för att säkerställa att Telias prissättning medger ekonomisk replikerbarhet, ska ett striktare krav på icke-diskriminering (Equivalence of Inputs, EOI) gälla för Telia.

Den 1 december 2016 upphörde regleringen av Telias fiberpriser att gälla och en ny skyldighet om ekonomisk replikerbarhet trädde i kraft.

Skyldigheten innebär att Telia, när företaget tillhandahåller fibertillträde till andra operatörer, ska tillämpa priser som gör det möjligt för operatörerna att konkurrera med Telia i slutkundsledet. Det ska med andra ord kunna vara lönsamt för en operatör som är lika effektiv som Telia att ekonomiskt replikera Telias slutkundserbjudanden. Därför får marginalen mellan Telias pris i slutkundsledet för en eller flera relevanta produkter och priset för grossisttjänsten inte vara negativ.

Syftet med skyldigheten är att säkerställa att de andra operatörerna ska kunna konkurrera på slutkundsmarknaden med Telia.