FR: Telenor ./. TeliaSonera – Överklagat beslut om tvistlösning avseende prissättning av LLUB-tjänster

Telenor Sverige AB och B2 Bredband AB (Telenor) påkallade i april 2014 tvistlösning mot TeliaSonera Skanova Access AB och TeliaSonera Network Sales AB (TeliaSonera). Telenor yrkade att PTS skulle fastställa att TeliaSonera högst skulle få ta ut vissa kostnadsorienterade priser för LLUB-tjänster för åren 2007 och 2008. Telenor anförde bl.a. att det inte hade fastställts av vare sig PTS eller domstol vilka priser som Telenor skulle betala till TeliaSonera. Efter att PTS förelägganden för 2007 och 2008 upphävts av kammarrätten utan att några andra priser fastställts uppstod regulatorisk osäkerhet. Tomrummet medförde att TeliaSonera i princip hade möjlighet att tilläggsdebitera upp till den nivå som bolaget självt ansåg vara ett kostnadsorienterat pris. PTS beslut i tvistlösningsärende mellan Telenor och TeliaSonera år 2007 har upphävts av kammarrätten. Kammarrätten har i dom år 2013 över 2010 års hybridmodell slutligen avgjort att PTS antagande om väg till hus i hybridmodellen gäller vilket har betydelse för det kostnadsorienterade priset. TeliaSonera bestred bifall till Telenors ansökan. 

PTS lämnade genom beslut den 18 december 2014 Telenors ansökan utan bifall. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. Period 2007. PTS anser att den sak som Telenors tvistlösningsansökan nu avser redan har avgjorts rättskraftig genom en dom av kammarrätten och att myndigheten därför är förhindrad att pröva Telenors ansökan. PTS avvisade därför Telenors ansökan i den del den avsåg perioden 2007. Period 2008. Det finns inte något beslut från PTS eller domstol som gäller tvistlösning mellan Telenor och TeliaSonera. PTS prövar därför Telenors ansökan avseende perioden 2008. PTS noterade att PTS hybridmodell för 2008, som används för att beräkna det kostnadsorienterade priset, varit föremål för prövning av PTS av kammarrätten i ett mål som rörde PTS föreläggande mot TeliaSonera. Centralt i det målet, liksom i nu aktuellt ärende, var PTS så kallade väg till hus-antagande. Kammarrätten underkände PTS antagande och upphävde föreläggandet. PTS noterade vidare att kammarrätten varit tydlig med att kostnaden för sträckan till hus skulle ingå vid beräkningen av de kostnadsorienterade priserna. PTS ansåg att det är viktigt att domstolars bedömningar av en hybridmodell  inte kan frångås och att reglerade operatörer kan förlita sig på att domstolarnas bedömningar gäller. PTS ansåg därför att myndigheten saknade anledning att frångå kammarrättens bedömning av vad som utgjorde ett kostnadsorienterat pris för år 2008 och avslog Telenors ansökan i denna del.

Förvaltningsrätten i Stockholm anser att Telenors ansökan om tvistlösning för perioden 2007 inte kan bli föremål för ny prövning och att PTS därför har haft fog för beslutet att avvisa Telenors ansökan i denna del. Förvaltningsrätten anser vidare att kammarrättens domar avseende 2008 år hybridmodell ska ges en stark prejudiciell verkan i framtida rättsprocesser som rör samma fråga. Enligt förvaltningsrättens mening är den utredning som Telenor nu åberopat beträffande frågan om vad som ska utgöra det kostnadsorienterade priset för 2008 inte tillräcklig för att göra en annan bedömning än vad kammarrätten gjort. Förvaltningsrätten avslår därför överklagandet i denna del.