KR: Post- och telestyrelsen och Telia Company AB ./. Tele2 Sverige AB; Tillämpning av lagen om elektronisk kommunikation, mål nr. 9751-18

Kammarrätten har i dom den 16 december 2019 fastställt PTS skyldighetsbeslut från den 20 februari 2017.

Målet rör PTS beslut från den 20 februari 2017 om att ålägga Telia Company AB (Telia) särskilda skyldigheter i egenskap av operatör med betydande inflytande på marknaden för fast samtalsterminering. I beslutet har Telia bl.a. ålagts att tillämpa högst vissa priser som framgår av PTS prisbilaga version A. Priserna är beräknade enligt kostnadsredovisningsmetoden LRIC och är baserade på PTS hybridmodell version 10.1 för beräkning av kostnader för samtrafik i det fasta allmänna kommunikationsnätet. Beslutet överklagades av Tele2 Sverige AB (Tele2) som ansåg att de fastställda priserna skulle ändras eftersom dessa inte var kostnadsorienterade. Tele2 menade bl.a. att hybridmodellen borde ha uppdaterats och att kostnaderna i modellen inte avspeglar en rimligt effektiv operatörs kostnader.

PTS har i beslut den 18 september 2018 ändrat skyldigheten i det överklagade beslutet och ålagt Telia att tillämpa högst de priser som framgår av PTS prisbilaga version B. De nya priserna är beräknade enligt kostnadsredovisningsmetoden LRIC och är baserade på PTS kalkylmodell för det fasta nätet version 1.0. Beslutet gäller från och med den 1 oktober 2018.

Förvaltningsrättens dom

Förvaltningsrätten upphävde i sin dom det överklagade beslutet såvitt avsåg skyldigheten att tillämpa högst vissa priser som framgick av PTS prisbilaga version A och visade målet åter till PTS för fortsatt handläggning. Förvaltningsrätten angav även att PTS inte haft rätt att ändra det överklagade beslutet genom ändringsbeslutet från den 18 september 2018, eftersom 8 kap. 15 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) inte ansågs ha den innebörden att PTS kan ändra ett överklagat beslut som överlämnats till högre instans.

PTS och Telia överklagade förvaltningsrättens dom.

Kammarrättens dom

Kammarrätten ansåg att skyldigheten för PTS att enligt 8 kap. 15 § LEK upphäva eller ändra ett skyldighetsbeslut gäller oavsett om beslutet är föremål för domstolsprövning eller inte. Således utgjorde inte 39 § förvaltningslagen (2017:900) något hinder för PTS att fatta ändringsbeslutet från den 18 september 2018. Kammarrätten anförde vidare att vad Tele2 fört fram i målet inte innebar att prissättningen i skyldighetsbeslutet från den 20 februari 2017 inte kunde anses kostnadsorienterad. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom och fastställde PTS skyldighetsbeslut från den 20 februari 2017.

Kammarrättens dom går inte att överklaga. Domen har därmed vunnit laga kraft.