Återrapportering av PTS tillsyn av kontanttjänster - PTS-ER-2023-19
Sammanfattning
Sedan den 1 januari 2021 är vissa större kreditinstitut skyldiga att tillhandahålla platser för kontanttjänster i betryggande utsträckning i hela landet. Skyldigheterna innebär att endast en viss andel av befolkningen får ha ett längre vägavstånd än 25 kilometer från folkbokföringsadressen till den närmaste platsen för kontantuttag respektive dagskasseinsättning.
Post- och telestyrelsen (PTS) har sedan skyldigheterna infördes avslutat fem tillsynsärenden. De beräkningar som genomförts i respektive ärende har visat att det funnits tillräcklig tillgång till platser för kontanttjänster i förhållande till kraven enligt regelverket. PTS bedömer att införandet av skyldigheterna har bromsat avvecklingen och bidragit till att tillgången till kontanttjänster på nationell nivå har upprätthållits. Andelen av befolkningen som har längre vägavstånd än 25 kilometer till närmaste plats för kontanttjänster har inte förändrats i någon större utsträckning sedan skyldigheterna trädde ikraft. Dock har antalet platser för både kontantuttag och dagskasseinsättningar fortsatt att minska.
De sex kreditinstitut som för närvarande träffas av skyldigheterna tillhandahåller inte några platser för kontanttjänster i egen regi. Istället har Bankomat AB, som ägs av fem av de sex kreditinstituten, fått en allt större betydelse för att nivån på tillgången till kontanttjänster i landet ska upprätthållas.
Antalet platser för kontanttjänster med manuell service, t.ex. bankkassor, har minskat sedan regelverket infördes. PTS bedömer att den manuella servicen kommer fortsätta att minska då det inte finns några krav på att kontanttjänsterna ska tillhandahållas i någon specifik serviceform. För kontantuttag finns det dock fortsatt en relativt god tillgång till manuell service med anledning av möjligheten till uttag i kassan i ICA-butiker.
På regional nivå finns det stora skillnader i tillgången till platser för kontanttjänster. I de norra delarna av landet är det generellt sett fler personer som har längre vägavstånd än 25 kilometer till närmaste plats än i de södra delarna, även om skillnaderna mellan länen i viss mån har minskat sedan skyldigheterna infördes. PTS bedömer att det fortsatt kan komma att ske vissa förbättringar i länen med sämst tillgång men att det är inte är sannolikt att detta kommer att ske i någon större utsträckning eftersom tillgången enligt regelverket beräknas på nationell nivå. Staten har även möjlighet att finansiera platser för kontantuttag, dagskasseinsättningar och betalningsförmedling genom förordningen (2014:139) om statligt stöd till tillhandahållare av grundläggande betaltjänster (stödförordningen). PTS bedömer dock att denna möjlighet inte är tillräcklig om mer än marginella förbättringar på regional nivå eftersträvas.
PTS har även utvärderat hur införandet av kreditinstitutens skyldigheter har påverkat tillämpningen och behovet av stödförordningen. Innan stöd beviljas ska en prövning göras av sannolikheten för att en tjänst istället kan komma att etableras på kommersiell grund inom rimlig tid. PTS bedömer att införandet av kreditinstitutens skyldigheter har medfört att denna prövning blivit svårare att genomföra. En indikation på detta är att Bankomat i ett flertal fall har etablerat sig på samma ort där länsstyrelsen har beviljat statligt stöd.
Utöver införandet av skyldigheterna har även det minskade antalet aktörer som erbjuder kontanttjänster som går att använda vid statlig finansiering av ombud påverkat tillämpningen av stödförordningen. Framförallt har det påverkat dagskasseinsättningar där det nu endast finns två aktörer som erbjuder en tjänst som länsstyrelserna kan stödfinansiera. PTS anser att bristen på aktörer är ett problem för effektiviteten av det statliga stödet.
I förarbetena till betaltjänstlagen framfördes att ett potentiellt problem med att de statligt finansierade platserna för kontanttjänster ska inkluderas i beräkningarna är att det utgör en indirekt subvention av kreditinstitutens kostnader för att leva upp till skyldigheterna. PTS vill därför uppmärksamma regeringen på att en ordning kan uppstå där ett företag som ägs av flera av kreditinstituten och som dessutom har i uppdrag att bevaka att skyldigheterna efterlevs, samtidigt får statligt stöd för att tillhandahålla platser för kontanttjänster.
PTS bedömning är att införandet av kreditinstitutens skyldigheter har minskat behovet av statlig finansiering av kontanttjänster. Vad gäller platser för dagskasseinsättningar finns det fortsatt ett visst behov i hela landet medan behovet av stödfinansierade platser för kontantuttag är mindre och framförallt finns i norra Sverige.
PTS anser att stödförordningen kan vara ett bra komplement till skyldigheterna. I dagsläget är det dock ett komplement som i många fall inte fungerar eftersom det har blivit svårt att etablera statligt finansierade ombud. Detta beror framförallt på att det är svårt att hitta företag (till exempel lokala handlare) som vill ställa upp som ombud för tjänsterna på grund av säkerhetsrisken samt att det finns få incitament för företagen att ställa upp. PTS bedömer att det finns skäl att utvärdera om det genom en ändring av de befintliga föreskrifterna (PTSFS 2015:1) är möjligt att underlätta etableringen av statligt finansierade ombud.